Igår hade jag mitt första skype samtal med min värdfamilj. Vi skulle egentligen skypat i torsdags men eftersom det skiljer 9h mellan San Francisco och Sverige så är det inte lätt att få ihop det. Det här med tidsskillnaderna i USA gör mig galen, vet aldrig riktigt vilka tider det är.

 

Prick klockan 19 svensk tid (kl 10 hos dom) hör jag skypesignalen och jag blir så fruktansvärt nervös, till och med så mycket att jag nästan inte vågar svara. Tog mig i kragen, svarade och möttes av två trötta familjemedlemmar som kvällen innan varit på Taylor Swift konsert och varit hemma ganska sent. Fick första synen av min hostmum och en av flickorna, den andra flickan låg fortfarande och sov. De var så himla härliga båda två. Så lätta att prata med, skrattade, skämtade, skrattade åt sig själva, ställde helt galna frågor som man sedan kunde skratta åt tillsammans. När man får frågan om vad lättaste sättet att ta med min ponny är, då blir man så varm i kroppen. De har full koll på vad jag gör, hur mina hästar ser ut, vad de heter men det är också det som gör alltihop så lätt.

Vi pratade verkligen om allt mellan himmel och jord, precis som första gången jag pratade med dom i telefon innan vi tackade ja till varandra. Vi pratade också om vad vi kommer göra först när jag kommer dit. De var väldigt öppna och frågade mig om "personliga" saker för att jag ska trivas så bra som möjligt.

 

Allt känns så fruktansvärt bra och jag längtar verkligen tills jag åker.