För det första så har jag hamnat i en kanonfamilj och jag trivs jättebra men för det andra så tänker jag på hur det hade blivit om allt inte krånglat.

 

I juli skrev jag ett inlägg där jag berättade om min rematch, jag kommer fortfarande inte ta upp varför.

 

Innan min Turkietresa blev det krångel med min matchning och min kommande värdfamilj. Väl framme och första dagen på min semester fick jag bekräftat på mail att jag inte kommer kunna åka till dom och där var matchningen igång igen.

 

Sen dess har jag inte kunnat släppa händelsen. Jag tänker mycket på familjen och framför allt på tjejen jag skulle ta hand om, som skulle bli min familj. En del av mig känner att det var bra att det blev såhär, annars hade jag aldrig träffat min värdfamilj och heller inte träffat mina härliga vänner här, men samtidigt så känner en del av mig ledsamhet varför det inte blev som jag ville att det skulle bli. Många tankar snurrar vad som gick fel och varför man inte fick reda på saker tidigare.

Igår var en hemsk dag, mina tankar snurrade, på allt. Det slutade med att jag skrev ett personligt mail till min första värdfamilj, berättade hur jag kände och att jag gärna vill ha kontakt med dom. Imorse fick jag ett svar... Ett svar som gjorde mig både ledsen och glad. Jag tänker inte skriva ut det här, men familjen hade inget med händelsen att göra, det är andra faktorer som gjort att jag inte fick flytta till dom. Jag är arg! Arg på organisationen, arg på mig själv att jag inte fortsatte tjata och arg på att världens ska vara så orättvis. Men jag är samtidigt glad att de mår bra, att Elsa mår bra.

 

Jag väntar på nästa mail och kanske träffas vi längre fram. ♥