I början visste jag inte om jag vill åka som aupair eller inte. Det har alltid varit en tanke men jag visste inte om jag var redo. I början av april bestämde jag mig ändå att sätta igång med ansökan och att jag sedan skulle se om jag fortfarande ville. Allt kändes mest halvklart. Efter nästan två veckor började jag känna mer och mer att det var det här jag ville göra.

 

Det tog sammanlagt ca tre veckor att göra hela ansökan. Jag satt på mina raster på jobbet, innan och efter träning, på kvällarna, jag vet inte hur många timmar jag la ner framför datorn under de här veckorna.

Jag skickade in min ansökan på lördagkvällen, på måndag morgon fick jag ett mail med saker jag behövde lägga till och på tisdag kväll godkändes alltihop.

 

Sedan tog det ca två dagar innan jag fick ett mail om att jag fått min första matchning. En familj som verkade jättebra, men, jag tyckte att barnen var för gamla. Jag kände att det inte var "min" familj och jag tackade nej direkt. Det lustiga i alltihop var att direkt när jag tackat nej till den här familjen, så fick jag mail om nästa matchning och det var med samma familj igen... Det kändes lite konstigt men jag fick återigen tacka nej till dom.

 

Dagen efter fick jag ett mail sent på kvällen om en ny matchning. Jag gick in och kollade på familjens ansökan och av bara bilderna fastnade jag för dom direkt. Att bilder kan göra så mycket... En familj med mamma, pappa och en tjej på 9 år. Jag skickade ett mail om att jag gärna ville veta mer om dom och redan dagen efter hade jag fått svar att de ville prata mer med mig. Vi mailade några dagar och sedan skypade vi. Jag var så fruktansvärt nervös inför första skypesamtalet. Vi skypade i en halvtimme och jag fick prata med mamman och dottern. Så härliga människor och jag fick ett väldigt positivt intryck från första början. Sedan ringde mamman upp mig så vi pratade på telefon en halvtimme till.

Vi mailade några dagar innan nästa skypesamtal där jag fick prata med pappan i en halvtimme. En halvtimme som gick så fort. Vi pratade om precis allt mellan himmel och jord och det kändes så bra. Jag pratade lite med tjejen igen och hon verkar så himla go.

Efter några minter ringde mamman upp igen och sa att de ville att jag skulle bli deras nästa aupair. Jag blev så glad och sa direkt att jag ville tacka ja till att flytta till dom.

 

Sedan dess har jag varit så glad men också helt förvirrad... Där fick jag bekräftelse på att det verkligen händer.